Idag tänker jag alltså använda mig av uttrycket ”värt”.

Jaha… Det första som är jävligt ”värt” är att jag fick ställa in jobbet i söndags eftersom jag trodde att Henke skulle smitta mig med *dramatisk musik* : Migrän.

Jaså, det går inte säger ni? Jajja, jag helgade iaf sabbaten, som fan.

Har även gjort mina val inför slutpraktiken i höst, utan att veta ifall jag ens kommer in på PA3. Också jävligt ”värt”. Får väl se till att klara den där grammatiktentan, för någon dispens var det inte tal om som ni säkert förstår…

Idag har jag iaf (äntligen) shoppat godisskålen som är beyond beautiful, imagine that liksom. Förmiddagen ägnade jag och Martina åt lite regn-jogging och sko-safari, eftermiddagen och kvällen har spenderats på ett gym och ett fik tillsammans med Helen. (Rapport: Avlagd)

Glorious! Och nej, jag har inte hunnit damma av den…

Ytterligare en sak som, helt ärligt, är jävligt ”värt” är att biljetterna till Shout Out Louds är bokade. Det kommer vara bli en fabulous Stockholmshelg, undrar om jag kan få med Doodlen till Naturhistoriska på dagen… Varför är det så lång till den 17:e/18:e april?

Imorrn ska jag jobba på Rosendalsskolan, vi får se om jag har lärt mig ytterligare några användbara uttryck efter det.

Förbannat flumminlägg.

Hur är detta möjligt? Jag är inte bakis trots karatefyllan och blandandet av alkoholhaltiga drycker igår… Oh well, kan ju få ta hand om spyor ändå, karln är magsjuk. Jag fick i alla fall tillfälle att se klart Elfen Lied,en serie på fucking elitnivå.

Men nog om det, det har ju mest varit jobb i veckan men lite har jag hunnit med, bland annat vårens första jogg. Det gick riktigt bra, jag tror att jag och Martina kommer klara detta galant. Snygg syn, två astmatiker i de oömmaste trasorna vi kunde hitta. Motivationen kommer komma efter vår shoppingrunda, det blir roligare att jogga om man får en snygg uniform att utföra det i kom vi fram till.

I torsdags, strax innan 21 kom Kian till världen, så på fredagen åkte jag och Henke ut till den lilla familjen i Ekängen för att titta på det lilla livet, med betoning på lilla. Jag kan inte fatta att det var den lilla parveln som sparkade så vilt där inne, nu var han så lugn och snäll. Henke vågade hålla, och ja, det värker fortfarande i livmodern. Så det så.

Storasyster Celine tar väl hand om sin nya bror.

Mycket bebisar nu öht, var på fest igår (lördag) och till och med där blev det bebissnack. Kanske inte så konstigt, skummare saker har ju diskuterats på 30-årskalas om man säger så.

Ja, för det var precis ett sådant jag var på igår efter jobbet, det var Jimmy som hade fyllt vuxen och anordnade ett schysst kalas i typ Spångerum dit man hade fått bjuda in sig själv om man ville. Många bra människor var där, mycket kul hände. Man får veta så mycket roligt när människor är fulla, mest smickrande saker tack och lov.

En bra DJ också, han spelade allt jag önskade (success!) och det vill inte säga lite. Herregud sanningen kommer fram när man är full brukar det väl heta, Aqua och 2Unlimited är visst mina innersta önskningar, but then again, gäller inte det oss alla?

Spriten blandades vilt, jag borde ha varit mer försiktig. Inte nog med att jag drack rödvin som brukar vara ett säkert kort om jag vill vara vidrigt bakfull, dessutom bjöds jag på öl, bubbel och whisky.

Jag och Carro gjorde en raid där vi stal tårta så fort vi märkte att folk hade tappat intresset för den, den var god, tack så mycket för den Jimmy.

Uhm, vad mer? Nej, jag vill väl bara tacka alla som förgyllde min kväll, ni vet om ni har varit sådär extra snälla. Hum, nu ser det nästan ut som att det vore en självklarhet att det var min kväll som skulle förgyllas, så var det självklart inte. Jag blev mycket imponerad av Jimmys presentbord och alla vackra (läs: pinsamma) minnen av honom som folk delade med sig av.

Tänkte lägga upp bilder men, nej, jag gör lite kebab istället.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Pojkar, pojkar, pojkar… Vad ska jag göra med er egentligen?

För ett halvår sedan bokade jag en tatueringstid, planen var då att göra en fotlänk tillägnad mina syskon, men eftersom jag inte fick till designen som jag ville så började jag med min ”andra” tatueringsidé först: En katt.

Jag ville ha en söt katt såklart (’cause cute is the new cool), men den var samtidigt tvungen att se lite knäpp ut. Den perfekta katten verkade omöjlig att hitta till dess Olof visade mig animeserien Fooly Cooly och bifiguren Takkun, en fyra månader gammal kattunge. Han var busig, nyfiken, kärleksfull och knäpp. Effing perfect, den var ”jag” ända ut i svanstippen!

En katt kan ju representera ju ganska mycket (självständighet och annat larv), personligen står den för mig själv, mitt smeknamn/nick och en del av min identitet sedan exakt 10 år tillbaka. Sen är det väl i ärlighetens namn en liten kärleksförklaring till min första ”bebis”, Shima. God I miss her sometimes…

Dagarna innan har jag inte varit speciellt nervös men när jag och Henke klev in på Redline måste jag erkänna att handsvetten rann en del. Efter ett tag dök Martina in också, men varken hon eller min hunk hade någon vidare lugnande effekt på mig. Jag började känna mig hungrig, törstig och yr samtidigt som jag kissade mängder och mådde illa… Haha… Jag är ett sånt jävla kontrollfreak, jag är löjligt rädd för allt som är okänt (får väl erkänna att det är därför jag utmanar mig själv, nästa steg är fallskärmshopp btw).

Jag och Henke när jag är som mest nervös, Martina fick jobba som min personliga fotograf tillfället till ära.

Några nervösa skämt senare låg jag ner på britsen och Figge sa att han tänkte provtatuera mig först. Nej, kör på en gång tyckte jag men han ville inte att ”oskulden” skulle hoppa till, så ok då.

Vilket jävla antiklimax.

Att tatuera sig gör inte ont. I alla fall inte på skulderbladet. Enda gången jag kunde erkänna att det skar till vad över ”skulderbenet” (do I look like a doctor to you???) och när han ritade de hela cirklarna som skulle bli ögon. Folk har försökt beskriva känslan för mig innan detta, men det är uppenbart att allt är relativt.

”Brännande”, ”skärande”, ”som att klia på samma ställe för länge”. Nej… Nej… Jag vet inte. ”Värmande” och bitvis den där ”skärande” känslan som sagt, men större delen av tatueringen kände jag bara vibrationerna från maskinen. Som att bli målad med en MrRabbit. Men ta mig inte på mitt ord, jag är ju omänskligt stenhård och smärttålig av naturen.

Enligt Figge hade jag väldigt tunn hud (jaha) och blödde därför som en gris, så jag har varit mer öm efteråt än under tiden egentligen. Blev dessutom öm i nacken av att ligga i den där ganska onaturliga positionen under en timma, jag är visst för gammal för sånt här :O

När allt var klart tog Figge mig i handen, ”Tack, bra jobbat” sa han.

Efter sessionen gick jag och Henke hem till oss, Helen hämtade upp mig och bjöd mig på våfflor. Jag ville helst av allt sova i soffan men vi hade viktigare ärenden så jag fick släpa mig hemåt. Blir eventuellt hårfärgning med Martina (man skojar ju inte bort att jag hade en fullbokad dag precis).

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Undrar mitt i allt detta hur det har gått för familjen Forsman idag. Blev det någon ny bebis? Man vill ju inte ringa och tjata heller precis, jag inser nånstans att de antagligen har rätt fullt upp. Jag kanske rymmer dit ut innan jobbet på söndag… Mmm… Det låter som en bra idé…

Hej Therese!

Det kommer eventuellt att behövas en elevassistent för en elev med ADHD i ***. Jag undrar om du i så fall skulle vara intresserad och om det är ok att jag lämnar ditt namn till rektorn. Har du erfarenhet av att arbeta med barn med ADHD?

Självklart fick hon det, jag har dock bara teoretisk erfarenhet av att jobba med elever med ADHD, får se vad hon tycker om det… Sjukt kul att hon frågade i alla fall, hoppas det inte gäller nästa höst, jag vill verkligen kunna plugga färdigt då så att jag kan söka lite jobb sen (hello moment 22).

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Dagens visdomsord från katten: Sluta bete er som att ni är 15, tack.

Jag har pratat lite med Olof, det här känns så mycket bättre… (well, don’t get too excited, ni som av någon anledning bryr er kommer bli grymt besvikna på vilken tråkig grej jag är såhär kryptisk om)

…tänkte för övrigt skriva ett riktigt jävla nördinlägg om all genialisk anime jag har sett på sistone, för er som är intresserade av att hitta lite spännande serier alltså.

Aah… Never mind.

Fick ju sluta rätt så tidigt igår så jag åkte in till stan för att möta upp Jocke och Maria. Vi skulle ha lite trevligt häng på Fräcka Frökens tänkte vi.

Maria slutade lite senare, så jag drog runt med Jocke till den ena oventilerade butiken efter den andra. Jocke köpte en skiva (I didn’t know people still did that, but apperantly), presenterade mig för lite trevligt folk som vi mötte på vägen och skrattade gott åt mina fynd 0ch min enorma lycka över att ha funnit dem.

Nämen? Får man rabatt då? Ni har inte haft ett sånt här erbjudande tidigare, va? Men Guuud vad bra, hehe tänk vad passande, åååh gäller det i DEN butiken också? Fantastiskt!

Var det verkligen så genomskinligt? JAG ÄR INTE SNÅL!

80 spänn och helt perfekta! Dels för att de inte har hål i hälen och dels med tanke på mitt nästkommande äventyr.

Vi tyckte nog båda två att det var ganska skönt att gå och sätta oss på fiket med Maria efter ett tag. Och jag vet att jag ofta säger detta om människor, men jag gör det igen: De två är så jävla roliga! Jag vart tvungen att springa och kissa 3 ggr, det säger väl en del?

Det är så många som jag önskar att jag hängde mer med, men hur ska man orka efter jobbet? Man får hoppas att energin kommer tillbaka tillsammans med värmen.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

…och förresten. Det går bra nu. Det känns bra för mig i alla fall och det ger mig styrkan att hjälpa den som det inte alls känns så bra för.

We’ll make it through, you’ll be fine. Puppyhugs and kittenkisses!

Fick vikariera på en särskola för första gången igår, vilken helt sjukt underbar upplevelse! Det var en sådan glädje i allt de gjorde, från matte och svenska till när vi hade vår egen glassfabrik eller dansade bugg på rasten.

Klart att det var tungt också, man behöver ju se efter eleverna på ett annat sätt men jag kan verkligen inte säga att dagen var något annat än positiv.

Flickan som jag jobbade mest med hade problem med att tala, så hon fick hjälpa mig lite också och jag har lärt mig en massa nya tecken, det kommer ju vara nyttigt ifall jag får vikariera på särskola fler gånger.

Which I totally want sooo please, please, please!!

…Fick min dröm om att jobba på sjukhusskola lite småkrossad. Det är visst väldigt populärt. Jajja, jag får se vart jag är om 10-15 år när jag har lite erfarenhet i ryggen.

Meeen, jag har hamnat på ytterligare en skolas ”önskelista”. SCORE!

Det märks att jag kommit till ett slags vägsjäl i livet, slits mellan gamla åsikter och nya insikter. Sjukt jobbigt att lära den här gamla hunden att sitta, speciellt eftersom jag måste lära mig själv… Phööö…

Träffade Martina för första gången på några… veckor! Gick till Priso och Klippet (well, hello there). Vi knatade hem till Martina och jag betraktade hennes vitlöksfrenzy från en pall i köket. Hon hade också fått insikt om saker och ting, men i lite andra ärenden än jag själv, det är därför hon har varit lite frånvarande. Trevligt att få hjälp att tänka i ytterligare nya banor. Fyller ju trots allt 25 snart, ska man inte ha blivit vuxen då?

Verkar kunna titulera mig som självkritisk iaf. *skriva upp på listan över egenskaper*

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Fick ett sånt underbart mail i förrgår. Min allra första tonårskärlek, Sebastian från Tyskland, skrev för första gången på många, många år.

Det är ju löjligt hur svårt det ska vara att sluta fnissa bara för att man minns. Känns ju som att jag större delen av tiden var fullständigt heart-broken över att han bodde i ett annat land. Passionen (psykosen?) man kände som tonåring är verkligen ett minne blott. Man älskar liksom på ett annat sätt nu.

Oh well, 10 år har gått (i år faktiskt!) och det var kul att han fortfarande kom ihåg mig! Jag vet ju att jag aldrig kommer glömma honom iaf, min första kyss och kärlek :)

Hi Therese,
how are you? i hope you still remember me.
taize 1999, or 2000?
what are doing actually? probably you are pretty and famous woman.
hugs and greetings from germany
sebastian

Jajja, jag vet, det ser kanske lite skumt ut när man ser det såhär men vi brevväxlade faktiskt i några år också! Sluta skratta, jag tycker att det är trevligt att NÅGON tror på mig! ”Snygg och känd”, jag hade kunnat vara det! Jävla cyniker.

Igår kväll for jag ut till Ryd för att fira lilla Maria som precis fyllt 24 år. En toppenblandning av människor, det var riktigt riktigt trevligt. 80-talstema på både kläder och musik samt en smarrig tårta, I was in heaven. :)

Halva gänget drog tidigt till HG men vi som stannade kvar sjöng, dansade och skrattade så att jag har träningsvärk i magen idag. Aaah, jag skulle kunna berätta om det men ni skulle ju inte förstååå… (Oh no she didn’t?)

Fy fan vilka genier det finns, jag hoppas att de ska skicka vännerförfrågningar på facebook, jag skulle vilja ha dem i mitt entourage *väntar otåligt*. Eller, borde man verkligen skaffa fler fyllevänner på listan? Kanske inte, får se om jag möter dem fler ggr istället, ja tack. Bra fest och bra folk, Maria!

Efter det flydde jag och pojkarna Mårten och… Fan vad full jag var, jag minns inte vad den andra hette. :( Oh well, vi flydde i en taxi. Väl inne i stan drog vi in på Platå och deras Baskalas där jag mötte Olof, Karin och Offe. Vi pratade lite smått, drack lite gott och dansade en stund innan jag fick ett samtal och försvann iväg till Pitchers för ett tag.

Det var första gången jag var där, roligt på sätt och vis att gå till ett 18-årsställe igen. Inte så roligt på OH så många andra vis. Trevligt att träffa brudarna, men de hade fullt upp med sitt och jag blev förnedrad bortom all rimlig gräns så istället för att gå tillbaks till Platå så jag bestämde mig för att trava hemåt i natten.

Zzz framför ”Sen no Chihiro”, som gräsänka kan man göra såna tuffa saker förstår ni.

Jag känner att konflikthantering skulle vara en nyttig kurs. Nog för att enda gången jag har sett en lärare tillämpa det, så har dagen slutat med att HON gråter. Men jag tror ändå att det skulle vara skönt med kött på benen, det kommer nämligen tillfällen där jag känner mig helt handikappad.

Hur hanterar man härmning-som-svar?

Jag ser hur två killar leker, en rätt stor kille och en lite mindre. Båda i 10-årsåldern. Den äldre killen leker alldeles för hårt och jag ser att det håller på att gå illa och ber honom att lugna sig innan någon gör sig illa.

Sekunden senare dunkar storkillen lillkillens (Alfonsvokabulär ftw) huvud mot en dörrpost. Lillkillen faller ner och skriker av smärta.

- Vad var det jag sa nyss?
- ”Vad var det jag sa nyss”?
- Lägg av, be honom om ursäkt på en gång! Ser du inte att han är ledsen nu?
- ”Blöblöblö ser du inte att han är ledsen nu”?

Jag vänder honom om och puffar till honom i ryggen med ett ”gå härifrån bara”, så att jag ostört kunde trösta den som faktiskt förtjänade uppmärksamheten.

Hur fan svarar man på härmning? Jag blev så jävla ursinnig över hans uppstudsighet så att jag vägrade titta på honom under en lång stund. Något som visade sig ha en oväntad följd:

Han blev helt förstörd över att jag inte släppte det. Låste in sig i ett lekrum, kastade leksaker, bankade och skrek. Ibland tittade han ut för att se om jag brydde mig men jag lekte med de andra barnen istället. Vid mellis kom han och fjäskade och då var jag självklart trevlig tillbaks men tvingade honom självklart att be om ursäkt till lillkillen nu när han hade lugnat ner sig.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Barns egen konflikthantering är också fascinerande. Än en gång, två pojkars lek går överstyr, den här gången något yngre pojkar.

En knytnäve hamnar fel och en flod med näsblod och tårar störtar ner för den andres ansikte. Gärningsmannen skämdes på en gång och gömde sig när jag kom. Jag såg till att få in offret och stoppa näsblodet, vi pratade lite om det som hände, det var en olycka, de var inte osams eller så. Nästa lektion tar jag tag i gärningsmannen, jag är inte arg eller så. Han vet att han har gjort fel, men det är dags att be om ursäkt.

Han springer förbi sin kompis och skriker ”förlåt” i språnget och gömmer sig sedan på toaletten i några sekunder. Offret godtar ursäkten och kommer in till mig med ett leende från öra till öra och berättar stolt att han fick en ursäkt :D Haha… Ja, om han är nöjd så är jag nöjd.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Slutligen en flicka, 10 år gammal.

- Kan vi få sitta inne på rasten?
- Nej, ni vet reglerna, inga barn i klassrummen på rasten. Vi måste låsa, gå ut.
- Ja, men vi har fått sitta inne en annan gång.
- Ja, det tvivlar jag inte på men idag får ni inte det.
- NI LITAR JU INTE PÅ OSS! JAG LOVAR VI HAR FÅTT SITTA INNE! ÄR DU DUM I HUVUDET? VARFÖR FÅR VI INTE DET IDAG?
- Det var nog ett privilegium (yeah, big words I know) som ni gavs en rast, ni kan inte begära att ni ska få det varje dag, gå ut nu.
- DU KAN INTE SÄGA ÅT MIG VAD JAG FÅR GÖRA!! DÅ KOMMER JAG INTE TILLBAKS EFTER RASTEN!
- Det var tråkigt, men jo, i skolan får jag säga åt dig vad du ska göra för här finns regler. Gå ut nu.

Det lilla gänget, med den arga flickan i spetsen, går ut. Jag ler och tittar på dem.

- Vi ses efter rasten.
- I HELVETE HELLER, INTE OM DU SKA VARA DÄR!
- Ok, då ser jag er andra då. Hejdå.

Hon kom in på lektionen, men hon pratade inte med mig på hela dagen. Hon var så arg, så arg. Men jag får inte ge efter, då kommer hon lära sig att den som skriker högst får sin vilja igenom och vem tjänar på det?

Idag är vi vänner och jag får alltid ett leende när jag går förbi henne i korridoren.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Jag vet, efter samtal med deras lärare, att alla de här barnen har det svårt hemma. Det tåras i ögonen när man vet hur ont de har inombords och att det är därför de agerar som de gör. Men man kan inte låta dem bete sig hur som helst för det, då kommer de spåra ur fullständigt.

Det kommer aldrig sluta göra ont att se barn som far illa, jag är bara vikarie men jag vet att deras ordinarie lärare gör massor för dem och deras sociala situation.