Var på VIP-invigningen av NetOnNet Lagershop igår, så jävla VIP kände man sig dock inte när man var en av 550 menmen, ok, vi kom därifrån med en 42″ panasonic Viera, senaste och bästigaste serien. Det är vår nya bebis, den är så fin så fin. Får se när radiotjänst börjar ringa och skrika på oss men fram till dess, just love :)

Well hello there :)

Kunde se Desperate Housewives på egen TV för första gången denna säsong igår. It was… BEAUTIFUL!

På VIP-invigningen hittade man en del folk att krama om och morsa på, andra stod bara på avstånd och råglodde. Vågar du inte hälsa när tjejen är med, gubben? Ytterligare en annan påstod att han hälsade men att jag snäste åt honom, vad var den lögnen om liksom?

Jajja, enda anledningen till att jag bryr mig är ju för att jag har andra störningsmoment i hjärnan. Jag vill kalla dom för mina ”interference fatties” men det känns ju dumt när det egentligen inte är deras vikt som stör mig. ”Interference whores” kanske? Whoooaaaw vad var det där om?? Nein, Therese. Nein!

Jag bara älskar hur min hjärna ältar saker som är 4-12 månader gamla. Tjihoo och hurra för mig!

(det är alltså inga nyheter så ignorera mig bara, säg åt mig att fokusera på vår fina TV istället)

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Ikväll: ”This is it.”

Gonna tell you all about it later. Hoppas bara att jag hittar någon att gå med, alla envisas med att jobba kl 18 just idag. Har en biljett över iaf, så var beredda på ett desperat samtal runt 17-tiden.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Ge mig ett jobb.

Jag söker och söker, vill inte ha 3 timanställningar för då blir det som denna vecka: Höstlov. Vilket innebär två arbetsdagar för mig. Jag har inte råd att jobba så lite :-O

Ett jobb bara. Heltid. Jag kan tänka mig att göra det mesta förutom att ringa runt och plåga människor med olika ”bra” erbjudanden.

”Hej jag ringer från Swedish Meats. Just nu har vi kampanj på prima svensk falukorv och undrar om du skulle vara intresserad av att köpa 40 kg för 300 kr… Nej, frun, horor säljer SEX för pengar, jag säljer falukorv. Ha en bra dag! Tihi…”

Jag får se ifall jag får jobbet som komminister (chanserna är ju enorma, som vanligt), det hade ju varit rätt skojjigt faktiskt. Då kommer jag trycka upp visitkort, var så säkra.

Efter en helg med fest hos vännerna samt mys och mat tillsammans med Henke och hans mammsing så är det dags för den årliga hårfärgningen!

Varje år brukar jag förvandlas från brunett till svartskalle, man skulle väl kunna säga att jag får vissa emo-tenderser på höstkvistarna.

Men icke i år! I år är jag inte speciellt emo alls faktiskt, så jag blev en rödtott! :)

Tadaa!

Aaaaay ay aaaay! Perfekt kamouflerad om jag ska smyga på folk i lövhögarna, vilket jag självklart tänker göra alltså.

I fredags fick jag komma tillbaks till en skola där jag varit tidigare. Det var hur kul som helst att  träffa elever man känner, de hälsade så glatt, kom och kramades och väste ”yesss” när jag sa att jag skulle vara hos 3:orna ;)

(ja, jag är en sucker för smicker)

I fredags hade vi lite halloween-tema sådär innan lovet, barnen fick jobba med lite räkne- och skrivuppgifter med spöken och monster, måla och fylla i mallar med färg. Sånt tycker dom är kul! Medan vi gjorde detta skulle jag läsa spökhistorier från ett häfte som fröken hade kopierat upp.

Det var här det blev fel och det blev ju VÄLDIGT fel när jag inte visste vilka historier som fanns i häftet. Jag tog första bästa:

Det var en tjej och en kille som var ute och åkte i killens pappas bil. De körde på småvägar och stannade och pussades ibland. Så plötsligt startade inte bilen. Det var slut på bensin. Killen tog reservdunken för att gå till närmaste bensinstation och köpa bensin. Han sa till tjejen att veva upp alla fönster och låsa dörrarna inifrån och inte öppna förrän han kom tillbaka. Tjejen gjorde som han sa och så knäppte hon på radion och satt och lyssnade på ett musikprogram. Mitt i en låt kom hallåmannen in och sa att en farlig mördare hade rymt från ett sinnessjukhus alldeles i närheten. Sen fortsatte musiken och tjejen satt och stampade takten med foten i bilgolvet. Efter ett tag lät det som om någon mer stampade takten, men flickan kunde inte se något konstigt.

När pojken varit borta mer än en timme svängde en polisbil upp bredvid bilen där flickan satt. Poliserna ropade till henne att hon skulle låsa upp dörren och springa det fortaste hon kunde till polisbilen och hon fick absolut inte titta bakåt.

Flickan hoppade ur bilen och sprang mot polisbilen. När hon var nästan framme vände hon sig om och tittade. Då fick hon se den galne mördaren. Han satt på biltaket och dunkade hennes pojkväns avhuggna huvud mot takplåten.

Jag bara stirrade ner i häftet… Vad hade jag precis läst högt? Uuuh… Uuuh… Men ni vet, sånt här är ju bara påhittat men usch vad äcklig, jag läser en annan istället.

Så jag tog nästa saga och hoppades att den skulle vara lämpligare för 8-9-åringar:

Det var en tjej som skulle sova ensam hemma. Hon var inte rädd för hon hade sin lilla hund hos sig. Hunden brukade alltid sova under flickans säng och om flickan blev mörkrädd så stack hon bara ner handen under sängen och lät hunden slicka på handen. Då blev hon lugn igen.

På kvällen låg flickan i sin säng och lyssnade på radion. Då bröts sändningen och hallåmannen talade om att en köttätande mördare hade rymt från ett dårhus i närheten. Man skulle släcka alla lampor för galningen drogs till kött, blod och ljus.

Flickan släckte lampan och stack ner handen under sängen. Då kände hon hunden slicka på handen och blev lugn och somnade. Efter en stund vaknade flickan för hon tyckte att någon kom uppför trappan. Hon stack ner handen under sängen och när hon kände hunden slicka på handen blev hon lugn igen och somnade om.

Snart vaknade flickan en gång till. Hon tyckte att hon hörde ett droppande ljud från badrummet. När flickan kom in i badrummet fick hon se…

Och här var jag iaf smart nog att läsa i förväg innan jag fortsatte. I sagan hängde den uppsprättade hunden på tvättlinan, men jag ändrade det fint till att hennes hund satt hjälplös högst upp på torkskåpet, VID LIV, och på spegeln hade någon skrivit med blod: ”Människor kan också slicka”.

Efter det bläddrade jag snabbt som fan fram till en Bellman-historia. Jävla skit, hur mycket otur får man ha?

Något som var bra var väl att historierna väckte intresse. Barnen tyckte att det var jättespännande och bad om fler RIKTIGA spökhistorier men när jag sa att det fick räcka frågade de istället om de fick berätta egna.

Det tycke jag var en fin idé så jag lät barnen komma fram och berätta en spökhistoria var ifall de ville.

Det var dock inga spökhistorier. Utan sanna historier om läskiga, hemska eller blodiga upplevelser de varit med om. Jag behöver ju inte gå in på vad det var men klassen var SÅ duktig, alla satt och lyssnade och ställde följdfrågor. En del barn berättade flera historier och vi började diskutera rätt och fel och vad man kan göra ifall samma sak händer en själv. Det var nog jättenyttigt för dem att bli lyssnade på, att få ventilera, även om det var hemska saker.

”Då kom en tant från polisen. Hon höll för mina ögon så att jag inte skulle se något och började prata om annat. Men jag såg alltihop och jag kan inte glömma.” (sagt på knackig svenska, förstås)

Ringde deras lärare efteråt och berättade hur lektionen hade slutat. Att vi hade stannat kvar efter lektionens slut eftersom barnen så starkt behövde prata av sig. När lektionen väl tog slut var de glada utåt sett, i alla fall och önskade mig ett trevligt lov och jag önskade dem detsamma. Hoppas innerligt att jag inte gjorde någonting värre, men jag tror inte det. Tack vare att de övriga i klassen reagerade så fint på berättelserna så tror jag som sagt bara att det var nyttigt.

Naaah nu är det nog dags att skriva av sig igen. Jag har ju skrotat min pappersdagbok nu och då måste det komma ut hääär istället, m-m så är det!

Har umgåtts en del med Johanna, Jaimee och Jesse i veckan. Det har varit sjukt kul och hur mysigt som helst. Alla flerbarnsmammor borde få ett extrainsatt Nobelpris eller något, vilket jävla jobb. Tur att belöningen är stor iaf :)

På tal om det pratade jag och Johanna om just saker man förväntas göra i livet. Det är så grymt mycket man ska ha hunnit med och jag erkänner att jag har känt en viss stress. Man ska lyckas i skolan, plugga vidare, göra karriär, resa till spännande platser, festa, vara social, träffa coola och intressanta människor, skaffa körkort, ha ett bra förhållande, gifta sig och i slutänden pressa ut ungar som kan föra den här hetsiga livsstilen vidare ytterligare en generation.

Jag HAR känt en viss stress, men NO more. Jag orkar inte, det som sker sker och jag tänker göra precis det jag vill även om det innebär att jag missar en massa ”viktiga” saker. Det finns inga måsten. Det är mitt liv, MITT MITT MITT. hahahahaahahahahahahahahaha *springa iväg*

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Öööh… Tror jag fick dagens ris idag.

Satt på jobbet och läste Corren. Brukar aldrig läsa dagens ros/ris men idag gjorde jag det och kunde knappt hålla mig för garv när jag såg att signaturen sömnlös risade ”den som kör torktumlaren/tvättmaskinen i lägenheten kl 05 på morgonen”.

Alltså, det kan ju inte finnas en till som är lika korkad som jag, va? Kanske lika så bra att jag tar åt mig oavsett, men jag ville verkligen, VERKLIGEN ha torra, icke-stinkande strumpor! Förlåt liksom, du är säkert en av dem som använder mongo-öppnar-knappen till husporten alla andra mornar. Blä på dig.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

[...]

Second chances they don’t ever matter, people never change.
Once a whore you’re nothing more, I’m sorry, that’ll never change.
And about forgiveness, we’re both supposed to have exchanged.
I’m sorry honey, but I’m passin’ up, now look this way.
Well there’s a million other girls who do it just like you.
Looking as innocent as possible to get to who,
They want and what they like it’s easy if you do it right.
Well I refuse, I refuse, I refuse!

Whoa, I never meant to brag
But I got him where I want him now.
Whoa, it was never my intention to brag
just steal it all away from you now.
But God does it feel so good,
Cause I got him where I want him right now.
And if you could then you know you would.
Cause God it just feels so,
It just feels so good.

I watched his wildest dreams come true
Not one of them involving you
Just watch my wildest dreams come true
Not one of them involving.

[...]

Jodå, jag tänker inte ljuga. Tankarna finns där.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Sen var jag på riktigt bra humör igår och precis innan jag skulle somna, ni vet sådär innan man börjar drömma precis, så kom jag på det! Lösningen på världens alla problem tyckte jag, det var så bra att jag skrev upp det i mobilen:

”Om alla människor funderade över vilken sorts katt man gillar och beter sig därefter borde världen bli en mycket bättre plats.”

Innan ni ringer psykakuten tänkte jag bara säga vilken sorts katt -jag- gillar: Den ska vara en såndär som bara går omkring och är nöjd hela tiden, sådär med svansen i vädret. Ibland kommer den och kelar om den har lust, men det viktiga är att det är en katt som låter sig bli gosad, klappad och molhållen utan protester.

Har man nu en förkärlek för katter som rivs och bits så får man väl vara ond då, men jag tror att jag skulle bli en ganska bra människa om jag höll mig till det där. Jag ska prova, ni VET inte om jag har rätt eller inte!

Jag vet vad ni tänker nu: ”Snälla Therese, nästa gång du får sådana smarta tankar om kvällarna, bekymra dig inte med att ens kliva upp morgonen efter. För vår skull om inte annat.”

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Fikade med Maria idag.

Hon åker till Thailand på måndag.

Sex veckor ska hon vara borta.

Jag hatar henne.

Så, nu orkar jag skriva lite väsentligheter… Eller vad det kallas.

Jobbade som lärare i veckan igen, tackar mig själv igen för att jag har valt världens underbaraste yrke. Märker ytterligare en kategori lärare som snabbt nöts ut: Lågstadielärarna. Det är alltid där jag får vikariera av någon underlig anledning, skit samma. Ungarna är lika bråkiga som högstadieelever fast sötare, så jag klarar mig!

”Tires jag jilar” (Så stod det på tavlan. Känns inte rätt att rätta något så sött, läs det högt för dig själv så går det lättare.)

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Blev förbannad på en av mina ”medarbetare” (läs: motarbetare). Vid ett tillfälle hade en pojke sagt åt en annan pojke att sparka till en flicka och kalla henne dumheter. Detta skedde direkt efter lektionen som var innan lunch och jag ville ta tag i pojkarna på en gång för att snacka allvar med dem.

Fick jag det då? Nej, käringen som skulle gå med knoddarna till matsalen gnällde över att deras lunch var för kort för att reda ut konflikter, tog in dem i ledet och gick. Jag och en annan lärare stod kvar och stirrade med öppna munnar. Den andra läraren mumlade något om att hon hellre hade sett att vi tog tag i konflikten när den var färsk och att gärningsmännen hade kunnat få gå med henne till matsalen sen istället. Menmen, alla prioriterar vi olika antar jag.

…jag snackade vett med dem senare istället. Bwaahahaaa… Älskar att prata med elever, älskar att höra allas version i en konflikt och låta dem lyssna på varandra. Åååh… Det blir ju jobb som lärare eller talk-show host när jag blir stor alltså!

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Såg över huvud taget många underliga konflikter och elevtyper förra veckan. Barnen talar om att mörda varandra och bytte personlighet från vandaler till samariter på millisekunder och det är meningen att man ska hänga med i allt detta eller? Hur har såna saker kunnat krypa så långt ner i åldrarna??

En kvinna som jobbat som speciallärare de senaste 20 åren säger att hon har sett mycket men att det de senaste åren fullständigt har spårat ur. Hon skyller det på föräldrarnas bristande intresse/tid för sina barn, samhällsklimatet och våldsspel. Jag är beredd att tro att hon har rätt.

Pew pew pew… ;-q

Ibland känns det otroligt jobbigt och jag vet att jag pratar om det alldeles för mycket. Dagen igår började dåligt men jag är så glad att jag stannade hemma under kvällen för plötsligt var du tillbaka och jag fick ha dig hela kvällen. Det var underbart, du talade om framtiden.

Jag får väl sluta skriva, sitter på jobbet och det är väl inte direkt läge för glädjetårar.

Puss

Ibland så vill jag få dig, att brista ut i gråt
Ibland så vill jag nå dig, och viska tyst förlåt

När vi rör varann, är känslan alltför sann
och med slutna ögon gömmer jag mig
Då vill jag ta dig i min famn
tills du ropar högt mitt namn
och tills en rädsla som jag har i mig tar slut.

Trööött… Någon i mitt hushåll ställer sin väckerklocka 07.45 och snoozar den sedan 3 ggr innan min nattsömn är förstörd (och ytterligare typ 5 ggr efter det). Jag säger inte vem, men det är inte jag. Bitter much? Yes.

Denna vecka har jag hunnit med att jobba som personlig assistent, bli inlåst i ett kolsvart soprum, jobba på ålderdomshem, åkt buss med en ”amandavardet” varje morgon och slutligen jobbat som lärare.

Så, detta är min lediga dag. Skulle ha hjälp svärfar och hans kvinna att flytta, men Henke säger att jag ändå inte får plats i bilen så jag är nog fri att göra vad jag vill. Jag mår tyvärr rätt illa just nu, så frågan är vad jag VILL göra. Förbannad på allt just nu. Som att det står en tom mjölkkartong och en tom filkartong i kylen till exempel. Jag tänker INTE ta tag i det. Inte heller det ruttnande oboyglaset på diskbänken OVANPÅ DISKMASKINEN. I-landsproblem, hallå?

Lillebror sov här i natt, det var väl trevligt att få se honom en liten svänga innan han får upp till Lule för att jobba. Innan dess hade jag ännu trevligare när jag, Helen och Olof var och ölade och spelade biljard på Plaza. Mycket fint att avsluta fredagen så, synd att jag alltid är så jävla trött på fredagar så vid 23.30 ville jag smyga hem som en annan gammal kärring. Men då hade jag ju fått i mig 3 öl så jag var en NÖJD gammal kärring iaf.

Nej, alltså sorry, jag känner att det här inlägget fullkomligt stinker av min bitterhet. Jag återkommer senare och skriver om något vettigt istället. Vad har jag att vara bitter över? Antagligen ingenting. Alltså, kommer det att gå över.

Kiss och bajs.

Satt och lyssnade på radio på jobbet, uppenbarligen har en rad utländska tidningar börjat framhäva de positiva nyheterna framför de negativa.

Äntligen en bra idé, det här gillar jag! Många negativa journaliströster har självklart höjts men hörni, det handlar ju knappast om att dölja information, man väljer bara vad som ska stå med versaler över hela mittuppslaget och vad som ska få förbi en notis i ena kanten.

Hur kan man vara negativ till en sån underbar idé när det dels skulle få en annan att faktiskt orka läsa tidningen på morgonen och dels när det visar sig att det faktiskt har positiva effekter på samhället i fråga om kriminalitet i beryktade stadsdelar?

Snälla svenska tidningsgubbar och -gummor, ta efter detta.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Märker förresten att jag har fulländat konsten i att sluta in mig i ett litet skal när jag går eller bussar runt. Satt som bäst och njöt av Mordi – Plastic Pop när jag hörde det där ganska vidriga ljudet av en mikrofon som körs in i en högtalare, tittar upp och ser en smått panikslagen busschaffis som stirrar på mig i backspegeln.

- Vart ska du av??
- Uuh… Resecentrum.
- Det är bara du kvar på bussen va? Då rejsar vi ner dit för jag MÅSTE bajsa.

Jag gillar svenskar mer och mer, vem är det som har snackat skit och sagt att vi är tysta, blyga och stela?

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Stod slutligen i duschen och svor lite över att jag aldrig tog simmärket ”Baddaren”. Jag påminns om det varje gång jag får vatten i ögonen och inte lyckas blinka bort det, det var nämligen därför jag inte fick baddaren, för att jag gnuggade vattnet ur ögonen istället för att blinka bort det.

Så jävla orättvist. Jajja, du kan ju köra upp en baddare i röven för jag tog simborgarmärket istället, förbannade simnazist! Så tänker jag alltid. Jag var 10 år och hade helt klart en enorm känsla för orättvisa, så stor att den sträcker sig till idag obviously.

Men nu, nuuu, nu har jag kollat upp det där. Det står inget om att man ska BLINKA bort vattnet. Allvarligt talat, jag vill ha upprättelse samt ett blått, fint märke på min märkessköld så att jag kan gå vidare och duscha utan ångestkänslor!

Får trösta mig med att Linda Sundblads ”To All My Girls” äntligen har kommit upp på Spotify! :)

Känner mig som ett dvärgmarsvin, ser fan ut som ett också.

Några där ute vet vad som pågår i mitt liv och folk bryr sig väl i varierande grad men oavsett kan jag ju berätta att det känns bättre nu, hoppas att det håller i sig. Känns ju inte riktigt rimligt att jag ska må så dåligt av något som inte ens påverkar mig i första hand (omg, kunde jag ha varit mer kryptisk?? Don’t think sooo…).

Hur som haver, lämnade en fin helg bakom mig med film, fotboll och middag hemma hos Ella, Forre och Celine i lördags. Det tackar vi för :) Söndagen blev en heldags omvårdnad av Helen som jag tror att jag njöt lite väl mycket av det, men det är ju trevligt ifall man kan slå två flugor i en smäll. Promenerade, shoppade, fikade, lagade mat, färgade hår och kollade på film, alltså en heldag med saker som man måste göra när man är tjej och inte riktigt är på topp.

Hångelkalas på mitt köksgolv

Så är det nu iaf, saker och ting börjar reda upp sig. Tror jag. Eller, fan jag glömde ju. På det ekonomiska planet blir det väl lite si och så nu när vi MÅSTE skaffa bil… Plööö… Dubbel-plööö! Vågar man skriva att man hatar sin pojkväns chef på Internet? Antagligen inte, så jag låter bli. Hej ”Junior”, jag älskar dig och kollektiv bestraffning i allmänhet.

Dagens låt: Freddie Mercury – Living on My Own

Sometimes I feel I’m gonna break down and cry [...] And everything is coming down on me, down on me, I go crazy [...] Got to be some good times ahead [...] Sometimes I feel nobody gives me no warning [...] Find my head is always up in the clouds in a dreamworld. [...] Got to be some good times ahead.

Är det så enkelt att komma innanför skinnet på mig? Uppenbarligen. Jag fattar inte varför jag är är så jävla emo. Det är inte pms-tider och jag har 1000 saker att glädjas över, ska det vara så jävla svårt?? (Höst kanske har du tänkt på det, Therese?)

En full kyl är det inte alla som har…

…ett underbart hem som är fint, mysigt och inbjudande…

…är det inte heller alla som har.

Blommor och choklad från mamma och Stefan. Jag har en jävligt fin familj f.ö., både originalen och the in-laws.

…vann även 2 av 2 lottovinster igår på ljuskvällen, hade TV-tisdag och mys hemma hos Hanna och massa skojiga planer. Yet, it doesn’t seem to take much to bring me down. Eller, det känns mycket för mig förstås.

Tror det stora problemet är att jag hatar folk. Kan vara en bidragande orsak iaf. Det och att jag bryr mig. Orka??

…men nu när jag får tänka lite så är det ju ganska många som livar upp min vardag from time to time. Ni har inte lust att flytta in? Allihop alltså. Jag tror verkligen att det skulle vara bra om ni kunde det, vi kan ju höras om det iaf? Jaså inte? Nej ok. *springa springa springa*

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Undrar om en kringsurfande psykolog skulle säga att jag var manodepressiv eller bara störd. Ni som inte är psykologer behöver inte svara, jag vet vad ni lustigkurrar skulle säga. Era jävlar.