Öppnade just lådan från farfar och började plockade ur den… Jag var tvungen att ta en paus… Fick ont i hjärtat… Sakerna luktar som han. Sakerna luktar minnen.

Josh Groban – To Where You Are

Cirkus 2h kvar till min helg är över, nu kör vi!

Min och AK:s äventyrshelg slutade inte på L’orient, lördag lunch var det nämligen dags för en tur med *~VOLVON~* till Norrköping och Arbetets Museum.

Vi hade ingen aning om vad som visades där, men det var det bästa vi kunde komma på som vi inte gjorde i vanliga fall.

And after aaaaall you’re my wonderwaaaaall

Efter att ha avnjutit världens dyraste fika såg vi på utställningar om ”Svenska för Nybörjare”, Alvas yrkesliv, EWK, Dotterbolaget och ”det svenska folkhemmet 1930-1979″. Riktigt, riktigt trevliga utställningar, fastnade framförallt för EWK, det svenska folkhemmet och dotterbolaget. Nu ska ni inte ta mig på mitt ord att utställningarna faktiskt heter så, men åk dit själva och titta, überintressant!

Jag är glad över att AK och jag har försökt vidga våra vyer den här helgen, nu är vi inte bara alternativa utan även kulturella.

Såhär får man ju absolut, ABSOLUT inte göra men som ni förstår tillhör de här fina verken inte mig, utan Dotterbolagets duktiga konstnärer.

Jag var mycket imponerad även om det kändes som att många verk ville tala om för mig att jag har fel som tror att jag är lycklig i ett monogamt, heterosexuellt förhållande. Menmen, jag kan ta det, det var antagligen till för att provocera Svenssons som mig iaf ;)

En av de duktiga konstnärernas DeviantArt-sida

If you look closely you can almost see how the 360-deegree projection screen confuses little AKs.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Åkte hem, läste ut en bok (”Innan jag dör” av Jenny Downham – FAN vad jag grät.) tog mina mediciner för sista gången, försökte sminka mig medan jag skakade och svettades av illamående (bieffekter ftw) innan jag knatade över till Martina för en liten tjejkväll tillsammans med henne, Lovisa, Milla, Johanna, Jenny, Helen och Matilda.

Grymt trevligt och många skratt, precis som alltid. Jag var ju förstås nykter (nyttig upplevelse, I’m sure) och gick hem ganska tidigt, men oj vad jag är glad för att jag har fått spendera helgen med så många lysande personligheter.

Nu känns det faktiskt lite bättre att jobba några timmar… Puss!

Inledningsvis vill jag bara säga GE MIG!

AK och jag bestämde oss för att utplåna våra respektive urtrista liv och göra något tillsammans! Först var vi inne på att se Alice in Wonderland men det fanns bara platser längst fram ute på kanterna så vi strök det och gled in på spåret att göra något vi aldrig skulle gjort annars.

Vi började kvällen med att gå till Yogi och käka lite indiskt, det var ju så gott och så trevligt att det knappt gick att sitta stilla. Maten var stark men vi var hårda, eller ja, AK var det iaf. Jag tuggade till på något hårt som jag hade hittat i min lammgryta (man VET ju om att man aldrig ska tugga på hårda saker i redan stark mat) och panikåt ris för att bli av med det starka. AK skrattade…

Efter det gick vi till L’orient och vi hade TUR, det var synthkväll (aka AK:s ”blipp-bloppmusik”) så vi gick in där för att bli lite alternativa och det kan man ju lova att vi var. Det var en väldig blandning på folk, allt från alkoholiserade pensionärer till de, för kvällen självklara, synthrockarna.

Julbelysning fick sätta stämningen, perfekt!

Synthrockarna kunde inte sluta stirra på oss, viskade och pekade. De undrade väl var fan vi hade på oss egentligen och vad i helvete vi gjorde där. Så vi satt där och kände oss rebelliska, jag önskade en låt (som aldrig kom) eftersom uppvärmningsDJ:n envisades med att uteslutande spela VNV-nation (don’t get me wrong, they’re good, but not THAT good).

Synth-AK

Vid 23-tiden kom den riktiga DJ:n men då hade jag och AK hunnit bli gamla och ville gå hem. Vi kom till Ågatan precis lagom till att alla 20-åringar kröp ur sina hålor för att besöka krogarna. Det var vackert. Vi kanske inte var så alternativa after all, men för en stund där så var vi iaf utstirrade.

Ingen är väl herre över sitt eget öde men jag kämpar i ovanligt mycket motvind just nu.

Tentan förstörd pga sjukdom. Strömavbrott uppe hos pappa i skogen. Fler och fler utgifter under en månad där CSN redan har plågat min ekonomi. Vad kommer härnäst? Mina tillitsproblem når en helt ny dimension.

Jag kan inte planera för framtiden förrän vissa saker är utredda, men det kanske visar sig vara en bra sak längre fram? En sak som jag har lärt mig genom åren är nämligen att bara för att jag vill en massa saker, behöver det inte nödvändigtvis vara bra. Jag vill bara se att saker och ting reder ut sig snarast.

Menmen, bilen och jobbet går ju så, SÅ bra i alla fall. Igår hade jag långfika med Helen efter jobbet (jag tror att vi hittade några helt nya samtalsämnen också, efter 6 år liksom. Strongt jobbat?) följt av myskväll tillsammans med Henke. Vi kollade på Cops och åt banana split-glass, fint att förgylla en torsdag sådär.

Ska göra mig sjukt läcker nu, innan jobbet hade jag nämligen tänkt att gå på Ikano med familjen Forsman.

Ibland har Monki fina saker, som idag t.ex. när jag och Martina drog en smygisshopping.

Köpte även ett par nya chinos, men det talar vi tyst om. Däremot köpte jag varken den heta klänningen på First Aid (Medium = too big, Small =TOO f*ing small??) eller väskan på Lindex. Att väskan var slut i Linköping kunde jag förstå men att det i hela Sverige KANSKE fanns en i Nacka känns ju helt sjukt.

Var uppe hos pappa och hans fruga under helgen, jag och Henke skulle vakta deras taxar medan de festade loss i Gbg och hämtade upp vår nya bil! (tjihoo, och jag som har privatchaufför också liksom!)

En av tikarna löpte så hon var populär hos gammelhunden Osse. Vi fick försöka hitta lösningar men samtliga förslag fick mig att känna mig som en jävla djurplågare. FÖR DET ÄR JU SÅ MYCKET MINDRE PLÅGSAMT ATT LÅTA EN HUND SITTA FASTBUNDEN I TVÄTTSTUGAN TRE VECKOR OM HALVÅRET ÄN ATT KASTRERA HONOM.

Vet inte om det värsta plågeriet är att låsa fast honom i en tvättstuga eller att tvinga honom att bo med en löptik som han inte får röra…

Men detta är ju min högst personliga åsikt.

Sedan gick strömmen så det blev lite svårt att laga mat men mackor och cornflakes med mjölk är helt ok I suppose. Den kom tillbaks i vissa rum iaf så att Henke och jag kunde roa oss med att plöja igenom pappsens hela filmhylla.

- Hej, vi har fått strömavbrott
- Ok har ni kollat blablabla med  blablabla ampereblablabla och fasblablabla?
- Saken är den att jag bara är hund- och husvakt åt min pappa, jag bor vanligtvis i en lägenhet i stan och kan ingenting om sånt här, finns det inte något du kan hjälpa mig med? Hur ser det ut?
- Vi har en utryckningskostnad på 1000 kr så jag föreslår att du ber din pappa om hjälp istället!!
- Uhm… Ja… Ok.
- Mm, bra, hejdå!

Sen ringde jag till pappa och skvallrade, han ringde Fortum och tvingade den onda tanten att be om ursäkt. *näsan i vädret*

Men, naturen och vädret var oslagbart, det blev många mysiga promenader och mysiga timmar med älsklingen även om jag blev förbannad mer än var 30:e sekund i snitt.

[feen-poshleen]

Fick med mig många fina saker hem från farfar och så, fick ju även den fiiina fiiina bilen! Jag kan inte så mycket om bilar men jag älskar den! Den har AC, elhissar, CD-stereo och stolsvärme, det enda som behövs om du frågar mig. Tyst och fin inne i kupén med.

Henke var mest tänd på motorn som visst var stark, det kromade avgasröret och vingen där bak, han är så jävla ytlig den där killen alltså… Suck.

Jag vågade självklart inte säga följande när jag var där uppe (nu när jag står i tacksamhetsskuld till min far och hans fru och allt), men OOOJ vad vi inte kommer överens, frugan och jag. Jag skiter i att det kommer stå på Internet nu, det kan inte ses som en speciellt välbevarad hemlighet i alla fall va??

Jag vill bara skrika åt henne, jag HATAR hennes pikar om pengar, uppfostran, matlagning och städning. Jag hatar HENNE. Undrar om hennes 17 år som barnmobbare har gett henne något hon kan vara stolt över?

Det kommer en dag… Den borde ha kommit för länge sedan, men det kommer en dag då hon ska ”få fan för det här”.

Sådärja, efter regn kommer solsken… Eller ännu mer regn skulle jag nog säga. Låg i feber tisdag kväll till onsdag eftermiddag och var orolig för att jag inte skulle orka repetera inför tentan, det var kanske mitt minsta problem, pöööh…

Jag var ett geni och botade min feber med 4 Ipren (inte på en och samma gång, men fortfarande inget att rekommendera, 1,6g ibuprofen ftw?) och mådde toppen resten av kvällen men på natten var det svårt att sova, käften värkte så förbannat och när jag vaknade för sista gången vid 3-tiden insåg jag att något inte stod rätt till, det gick liksom inte att stänga munnen, överläppen och halsen kändes något svullen också.

Gick upp till badrumsspegeln och möttes av en fotboll med ankläppar *dial 1177*. ”Öööh… Du ska nog in till akuten om du är svullen i ansiktet”.

Sagt och gjort, sjuktaxi upp till akuten. Tungan var också svullen men för all del kära taxichaufför, gör fel over and over igen med mitt personnummer så att jag får prata lite extra… Asshole… Jajja, jag förlåter honom.

Efter att ha blivit fastkopplad i båda armarna till olika maskiner samt 1000 tester, frågor, sprutor, mediciner och timmar (nej, jag överdriver inte) på akuten under flera timmar, tröttnade jag. De bad mig att försöka sova men hur lätt var det på en skala? Jag drog en lögn om att jag behövde kissa bara för att slippa ligga på rygg på stenbritsen. Så jag tog en promenad några varv runt rummet, smög ut och kollade vad som hände på avdelningen.

- Nej men gud, det där är det värsta jag har sett. Men fyyy… Vafan är det där?

Två sköterskor framför en dator och jag var helt övertygad om att jag inte skulle ha hört det där. Ångest, ångest, ÅNGEST! Sprang in och satte mig på britsen igen.

- Ååh, var du klar? Att du inte sa något, vi satt och kollade på bikinis medan vi väntade på dig.

Cheeses, var det bara det?? Jajja, nu när jag inte längre behövde vara fastkopplad klarade jag av att somna… En halvtimma iaf innan de ville köra ner långa tops x3 i hals och näsa… YUMMY. Svullnaden hade iaf gått ner under tiden och jag såg ut som en människa igen.

Det verkar som att jag var allergisk mot Ipren, så min överdos ihop med en redan kraftig infektion såg till att skallen svällde lite. Jag blev hemskickad med ordern att köpa ungefär halva apoteket, stööön, precis vad jag behövde en månad när CSN redan har tiggt 2700 spänn av mig… hmpf… Oh well, är huvudet dumt får huvudet lida…

…och nej. Jag tog inga kort. För helvete heller. Och om jag hade gjort det hade jag inte förärat Internet med dem.

Well, well, resten av dagen blev trevlig. Jag sov, bölade lite över den missade tentan och de missade jobbtimmarna men jag kommer igen. När jag var klar med det ringde Martina och frågade om jag inte ville luncha med henne och Milla, YOU BET’CHA!

Avslutade kvällen med massa tyck-synd-om-choklad (allt som var svullet ömmade ju galet!), lite filmer som Aladdin, En Geishas Memoarer, pizza från pojken och säsongsavslutningen av Glee.

Så vad lär vi oss av detta, barn? Absolut ingenting I suppose, men nu har jag iaf fått skriva av mig…

Sjuuukt vidrig dag detta… Igår kväll fick jag nämligen en släng av akut hängighet på jobbet. Varje minut jag väntade på bussen, varje minut jag sedan satt på bussen och varje steg hem från resecentrum var ett lidande.

Så, som jag nog hade förväntat mig så var den här dagen riktigt åt helvete ur hälso- och tentapluggssynpunkt, men nog med grävande i det. Jag bör ju framförallt deppa över att jag inte fick köpa nya byxor idag heller, trots att lönen har kommit!

På dagen igår mådde jag iaf toppenfint och passade på att besöka söta Hanna och hennes mycket nya familjemedlem Zoë: En snäll, söt, sovande liten flickbebis :) Måste ju (som vanligt) erkänna att det känns mycket lockande när man ligger där med en liten varelse på bröstet som visslar med näsan och är allmänt gullig, men det är saker som behövs redas ut först, I know IIII knoooow. Så fram till dess får jag nöja mig med att klappa andras och gråta till ”Förlossningskliniken”.

Coochicoo, I’m gonna take you home, yes I aaam, yes I aaaam!

Lite statistik på det tack:

Therese: 22nd ”would make a better mother” – 3/7 (42%)

Men screw you, jag är 24ochetthalft år gammal och gör vad jag vill med min kropp och det kommer vara sjuuukt passande vad jag än väljer.

…såg de vuxna förhoppningsvis ut såhär:

Födelsedagsflicka

Efter en kortare tidsresa firades Martinas 25-årsdag med en fest på temat 50- och 60-tal. Vi var på Jolly Rockets, det hade antagligen inte varit mer perfekt någon annanstans. Man bjöds på både välkomstdrink, mat och efterrätt. Det enda som var lite tråkigt var strulet med musiken, men det bortser vi från.

Alla som var där var självklart guld, men jag i alla fall fick äran att sitta vid samma bord som en sköna Lovisa samt några av klubbens ansvariga Jimmy och… Uhm… var det Johnny? Skit samma, väldigt lättsamma gentlemän iaf.

Men vi rörde ju en hel del på oss och hann mingla en hel del med några nya bekanta och många gamla goda vänner från Linköping. Det var mycket trevligt att träffa stockholmarna Linda och Fia igen också, det blir ju inte alltför ofta.

Kvällens händelser håller jag dock för mig själv, what happens on Jolly Rockets, stays on Jolly Rockets… Eller nåt, mest av allt kanske jag inte orkar skriva ett referat. Tusen tack för en bra kväll, Martina och alla andra som var delaktiga. :)

Me for the evening… 300 kr på solning well spent?

Jag satt och väntade på att min vårdtagares församlingsmöte skulle ta slut och tittar av en slump ut genom glasdörren. Utanför står en man i 40-5o-årsåldern och vinkar åt mig att komma ut. Jag trodde att det var färdtjänstföraren som hade kommit tidigt så jag rusade ut. Men när jag stod mitt emot honom såg jag att han inte hade någon uniform, bara en vanlig svart jacka.

- Jag såg dina ögon när jag kom gående.
- Jaså?
- Ja, jag måste bara säga vad jag såg. Du har en frisk och bra själ, du är god, men du är alldeles för bekymrad och oroad.
- Ok?
- Du måste sluta bry dig så mycket om vad alla andra tycker. Och så borde du ta det lugnare, inte ställa så stora krav på dig själv. Förstår du vad jag menar?
- Jaaa… Jooo… Jag har väl intalat mig själv samma sak några gånger.
- Det kommer att gå bra, men du måste göra som jag säger.
- Haha… Ja, ok.
- Min pappa kunde se såna saker också och han sa att det blev värre med åren. Jag börjar märka det nu också. Jag trodde att man såg människor genom hjärnan men det gör man inte, man ser dem genom hjärtat och det är så jobbigt.
- Ja, det förstår jag om du har gåvan att se sådär mycket genom folks ögon bara, heh…
- Mm… Jag måste gå nu. Janne heter jag förresten.
- Ja, Therese heter jag.
- Ha ett bra liv, hejdå!

Han luktade inte alkohol och han VERKADE i alla fall inte galen. Något underligt är det ju självklart med såna människor, men han talade på det där viset, ni vet, som när man är riktigt säker på sin sak.

Ja, och om jag nu inte tar råd från varken vänner, familj eller mig själv så kanske jag borde prova att ta råd från en främmande person istället? Det var ju inga dåliga råd även om han rimligtvis inte borde veta ett skvatt om mig.

Jag är ju något av en drömmare också, jag VILL ju tro att det där var ett tecken på något sätt, början på något större. Helst ett äventyr… Jag drömmer vidare så kan ni få göra nåt annat så länge ;)