Jag känner att konflikthantering skulle vara en nyttig kurs. Nog för att enda gången jag har sett en lärare tillämpa det, så har dagen slutat med att HON gråter. Men jag tror ändå att det skulle vara skönt med kött på benen, det kommer nämligen tillfällen där jag känner mig helt handikappad.
Hur hanterar man härmning-som-svar?
Jag ser hur två killar leker, en rätt stor kille och en lite mindre. Båda i 10-årsåldern. Den äldre killen leker alldeles för hårt och jag ser att det håller på att gå illa och ber honom att lugna sig innan någon gör sig illa.
Sekunden senare dunkar storkillen lillkillens (Alfonsvokabulär ftw) huvud mot en dörrpost. Lillkillen faller ner och skriker av smärta.
- Vad var det jag sa nyss?
- ”Vad var det jag sa nyss”?
- Lägg av, be honom om ursäkt på en gång! Ser du inte att han är ledsen nu?
- ”Blöblöblö ser du inte att han är ledsen nu”?
Jag vänder honom om och puffar till honom i ryggen med ett ”gå härifrån bara”, så att jag ostört kunde trösta den som faktiskt förtjänade uppmärksamheten.
Hur fan svarar man på härmning? Jag blev så jävla ursinnig över hans uppstudsighet så att jag vägrade titta på honom under en lång stund. Något som visade sig ha en oväntad följd:
Han blev helt förstörd över att jag inte släppte det. Låste in sig i ett lekrum, kastade leksaker, bankade och skrek. Ibland tittade han ut för att se om jag brydde mig men jag lekte med de andra barnen istället. Vid mellis kom han och fjäskade och då var jag självklart trevlig tillbaks men tvingade honom självklart att be om ursäkt till lillkillen nu när han hade lugnat ner sig.
:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤
Barns egen konflikthantering är också fascinerande. Än en gång, två pojkars lek går överstyr, den här gången något yngre pojkar.
En knytnäve hamnar fel och en flod med näsblod och tårar störtar ner för den andres ansikte. Gärningsmannen skämdes på en gång och gömde sig när jag kom. Jag såg till att få in offret och stoppa näsblodet, vi pratade lite om det som hände, det var en olycka, de var inte osams eller så. Nästa lektion tar jag tag i gärningsmannen, jag är inte arg eller så. Han vet att han har gjort fel, men det är dags att be om ursäkt.
Han springer förbi sin kompis och skriker ”förlåt” i språnget och gömmer sig sedan på toaletten i några sekunder. Offret godtar ursäkten och kommer in till mig med ett leende från öra till öra och berättar stolt att han fick en ursäkt :D Haha… Ja, om han är nöjd så är jag nöjd.
:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤
Slutligen en flicka, 10 år gammal.
- Kan vi få sitta inne på rasten?
- Nej, ni vet reglerna, inga barn i klassrummen på rasten. Vi måste låsa, gå ut.
- Ja, men vi har fått sitta inne en annan gång.
- Ja, det tvivlar jag inte på men idag får ni inte det.
- NI LITAR JU INTE PÅ OSS! JAG LOVAR VI HAR FÅTT SITTA INNE! ÄR DU DUM I HUVUDET? VARFÖR FÅR VI INTE DET IDAG?
- Det var nog ett privilegium (yeah, big words I know) som ni gavs en rast, ni kan inte begära att ni ska få det varje dag, gå ut nu.
- DU KAN INTE SÄGA ÅT MIG VAD JAG FÅR GÖRA!! DÅ KOMMER JAG INTE TILLBAKS EFTER RASTEN!
- Det var tråkigt, men jo, i skolan får jag säga åt dig vad du ska göra för här finns regler. Gå ut nu.
Det lilla gänget, med den arga flickan i spetsen, går ut. Jag ler och tittar på dem.
- Vi ses efter rasten.
- I HELVETE HELLER, INTE OM DU SKA VARA DÄR!
- Ok, då ser jag er andra då. Hejdå.
Hon kom in på lektionen, men hon pratade inte med mig på hela dagen. Hon var så arg, så arg. Men jag får inte ge efter, då kommer hon lära sig att den som skriker högst får sin vilja igenom och vem tjänar på det?
Idag är vi vänner och jag får alltid ett leende när jag går förbi henne i korridoren.
:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤
Jag vet, efter samtal med deras lärare, att alla de här barnen har det svårt hemma. Det tåras i ögonen när man vet hur ont de har inombords och att det är därför de agerar som de gör. Men man kan inte låta dem bete sig hur som helst för det, då kommer de spåra ur fullständigt.
Det kommer aldrig sluta göra ont att se barn som far illa, jag är bara vikarie men jag vet att deras ordinarie lärare gör massor för dem och deras sociala situation.