Igår kväll for jag ut till Ryd för att fira lilla Maria som precis fyllt 24 år. En toppenblandning av människor, det var riktigt riktigt trevligt. 80-talstema på både kläder och musik samt en smarrig tårta, I was in heaven. :)

Halva gänget drog tidigt till HG men vi som stannade kvar sjöng, dansade och skrattade så att jag har träningsvärk i magen idag. Aaah, jag skulle kunna berätta om det men ni skulle ju inte förstååå… (Oh no she didn’t?)

Fy fan vilka genier det finns, jag hoppas att de ska skicka vännerförfrågningar på facebook, jag skulle vilja ha dem i mitt entourage *väntar otåligt*. Eller, borde man verkligen skaffa fler fyllevänner på listan? Kanske inte, får se om jag möter dem fler ggr istället, ja tack. Bra fest och bra folk, Maria!

Efter det flydde jag och pojkarna Mårten och… Fan vad full jag var, jag minns inte vad den andra hette. :( Oh well, vi flydde i en taxi. Väl inne i stan drog vi in på Platå och deras Baskalas där jag mötte Olof, Karin och Offe. Vi pratade lite smått, drack lite gott och dansade en stund innan jag fick ett samtal och försvann iväg till Pitchers för ett tag.

Det var första gången jag var där, roligt på sätt och vis att gå till ett 18-årsställe igen. Inte så roligt på OH så många andra vis. Trevligt att träffa brudarna, men de hade fullt upp med sitt och jag blev förnedrad bortom all rimlig gräns så istället för att gå tillbaks till Platå så jag bestämde mig för att trava hemåt i natten.

Zzz framför ”Sen no Chihiro”, som gräsänka kan man göra såna tuffa saker förstår ni.

Jag känner att konflikthantering skulle vara en nyttig kurs. Nog för att enda gången jag har sett en lärare tillämpa det, så har dagen slutat med att HON gråter. Men jag tror ändå att det skulle vara skönt med kött på benen, det kommer nämligen tillfällen där jag känner mig helt handikappad.

Hur hanterar man härmning-som-svar?

Jag ser hur två killar leker, en rätt stor kille och en lite mindre. Båda i 10-årsåldern. Den äldre killen leker alldeles för hårt och jag ser att det håller på att gå illa och ber honom att lugna sig innan någon gör sig illa.

Sekunden senare dunkar storkillen lillkillens (Alfonsvokabulär ftw) huvud mot en dörrpost. Lillkillen faller ner och skriker av smärta.

- Vad var det jag sa nyss?
- ”Vad var det jag sa nyss”?
- Lägg av, be honom om ursäkt på en gång! Ser du inte att han är ledsen nu?
- ”Blöblöblö ser du inte att han är ledsen nu”?

Jag vänder honom om och puffar till honom i ryggen med ett ”gå härifrån bara”, så att jag ostört kunde trösta den som faktiskt förtjänade uppmärksamheten.

Hur fan svarar man på härmning? Jag blev så jävla ursinnig över hans uppstudsighet så att jag vägrade titta på honom under en lång stund. Något som visade sig ha en oväntad följd:

Han blev helt förstörd över att jag inte släppte det. Låste in sig i ett lekrum, kastade leksaker, bankade och skrek. Ibland tittade han ut för att se om jag brydde mig men jag lekte med de andra barnen istället. Vid mellis kom han och fjäskade och då var jag självklart trevlig tillbaks men tvingade honom självklart att be om ursäkt till lillkillen nu när han hade lugnat ner sig.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Barns egen konflikthantering är också fascinerande. Än en gång, två pojkars lek går överstyr, den här gången något yngre pojkar.

En knytnäve hamnar fel och en flod med näsblod och tårar störtar ner för den andres ansikte. Gärningsmannen skämdes på en gång och gömde sig när jag kom. Jag såg till att få in offret och stoppa näsblodet, vi pratade lite om det som hände, det var en olycka, de var inte osams eller så. Nästa lektion tar jag tag i gärningsmannen, jag är inte arg eller så. Han vet att han har gjort fel, men det är dags att be om ursäkt.

Han springer förbi sin kompis och skriker ”förlåt” i språnget och gömmer sig sedan på toaletten i några sekunder. Offret godtar ursäkten och kommer in till mig med ett leende från öra till öra och berättar stolt att han fick en ursäkt :D Haha… Ja, om han är nöjd så är jag nöjd.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Slutligen en flicka, 10 år gammal.

- Kan vi få sitta inne på rasten?
- Nej, ni vet reglerna, inga barn i klassrummen på rasten. Vi måste låsa, gå ut.
- Ja, men vi har fått sitta inne en annan gång.
- Ja, det tvivlar jag inte på men idag får ni inte det.
- NI LITAR JU INTE PÅ OSS! JAG LOVAR VI HAR FÅTT SITTA INNE! ÄR DU DUM I HUVUDET? VARFÖR FÅR VI INTE DET IDAG?
- Det var nog ett privilegium (yeah, big words I know) som ni gavs en rast, ni kan inte begära att ni ska få det varje dag, gå ut nu.
- DU KAN INTE SÄGA ÅT MIG VAD JAG FÅR GÖRA!! DÅ KOMMER JAG INTE TILLBAKS EFTER RASTEN!
- Det var tråkigt, men jo, i skolan får jag säga åt dig vad du ska göra för här finns regler. Gå ut nu.

Det lilla gänget, med den arga flickan i spetsen, går ut. Jag ler och tittar på dem.

- Vi ses efter rasten.
- I HELVETE HELLER, INTE OM DU SKA VARA DÄR!
- Ok, då ser jag er andra då. Hejdå.

Hon kom in på lektionen, men hon pratade inte med mig på hela dagen. Hon var så arg, så arg. Men jag får inte ge efter, då kommer hon lära sig att den som skriker högst får sin vilja igenom och vem tjänar på det?

Idag är vi vänner och jag får alltid ett leende när jag går förbi henne i korridoren.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Jag vet, efter samtal med deras lärare, att alla de här barnen har det svårt hemma. Det tåras i ögonen när man vet hur ont de har inombords och att det är därför de agerar som de gör. Men man kan inte låta dem bete sig hur som helst för det, då kommer de spåra ur fullständigt.

Det kommer aldrig sluta göra ont att se barn som far illa, jag är bara vikarie men jag vet att deras ordinarie lärare gör massor för dem och deras sociala situation.

Varför finns du inte när jag behöver prata med dig? Vart är du när jag behöver dig?

”Du fattas mig!”

Något jag har lärt mig ikväll: Inget är så pinsamt som när folk ber andra att ta hand om en (inte för att jag är för full eller så, I might add). Tack men nej tack, jag går hem. Lite stolthet får plats i den här kroppen iaf.

Attitydproblem. Missuppfattning. Oavsiktligt. Kalla det vad ni vill, jag har iaf egna ben att stå på, som ni ser.

Istället för att hänga upp tavlor idag funderar jag på att överraska Henke med att hänga upp mig själv i taket.

Jag har inte bara köpt fel storlek på ramar (jag kan visst inte mäta, ALLS), jag har även haft sönder glaset på en helt ny tavelram.

Fail, fail, FAIL.

Jag går och fikar med Olof istället. Kjam!

Öppnade just lådan från farfar och började plockade ur den… Jag var tvungen att ta en paus… Fick ont i hjärtat… Sakerna luktar som han. Sakerna luktar minnen.

Josh Groban – To Where You Are

Cirkus 2h kvar till min helg är över, nu kör vi!

Min och AK:s äventyrshelg slutade inte på L’orient, lördag lunch var det nämligen dags för en tur med *~VOLVON~* till Norrköping och Arbetets Museum.

Vi hade ingen aning om vad som visades där, men det var det bästa vi kunde komma på som vi inte gjorde i vanliga fall.

And after aaaaall you’re my wonderwaaaaall

Efter att ha avnjutit världens dyraste fika såg vi på utställningar om ”Svenska för Nybörjare”, Alvas yrkesliv, EWK, Dotterbolaget och ”det svenska folkhemmet 1930-1979″. Riktigt, riktigt trevliga utställningar, fastnade framförallt för EWK, det svenska folkhemmet och dotterbolaget. Nu ska ni inte ta mig på mitt ord att utställningarna faktiskt heter så, men åk dit själva och titta, überintressant!

Jag är glad över att AK och jag har försökt vidga våra vyer den här helgen, nu är vi inte bara alternativa utan även kulturella.

Såhär får man ju absolut, ABSOLUT inte göra men som ni förstår tillhör de här fina verken inte mig, utan Dotterbolagets duktiga konstnärer.

Jag var mycket imponerad även om det kändes som att många verk ville tala om för mig att jag har fel som tror att jag är lycklig i ett monogamt, heterosexuellt förhållande. Menmen, jag kan ta det, det var antagligen till för att provocera Svenssons som mig iaf ;)

En av de duktiga konstnärernas DeviantArt-sida

If you look closely you can almost see how the 360-deegree projection screen confuses little AKs.

:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤:~*¤

Åkte hem, läste ut en bok (”Innan jag dör” av Jenny Downham – FAN vad jag grät.) tog mina mediciner för sista gången, försökte sminka mig medan jag skakade och svettades av illamående (bieffekter ftw) innan jag knatade över till Martina för en liten tjejkväll tillsammans med henne, Lovisa, Milla, Johanna, Jenny, Helen och Matilda.

Grymt trevligt och många skratt, precis som alltid. Jag var ju förstås nykter (nyttig upplevelse, I’m sure) och gick hem ganska tidigt, men oj vad jag är glad för att jag har fått spendera helgen med så många lysande personligheter.

Nu känns det faktiskt lite bättre att jobba några timmar… Puss!

Inledningsvis vill jag bara säga GE MIG!

AK och jag bestämde oss för att utplåna våra respektive urtrista liv och göra något tillsammans! Först var vi inne på att se Alice in Wonderland men det fanns bara platser längst fram ute på kanterna så vi strök det och gled in på spåret att göra något vi aldrig skulle gjort annars.

Vi började kvällen med att gå till Yogi och käka lite indiskt, det var ju så gott och så trevligt att det knappt gick att sitta stilla. Maten var stark men vi var hårda, eller ja, AK var det iaf. Jag tuggade till på något hårt som jag hade hittat i min lammgryta (man VET ju om att man aldrig ska tugga på hårda saker i redan stark mat) och panikåt ris för att bli av med det starka. AK skrattade…

Efter det gick vi till L’orient och vi hade TUR, det var synthkväll (aka AK:s ”blipp-bloppmusik”) så vi gick in där för att bli lite alternativa och det kan man ju lova att vi var. Det var en väldig blandning på folk, allt från alkoholiserade pensionärer till de, för kvällen självklara, synthrockarna.

Julbelysning fick sätta stämningen, perfekt!

Synthrockarna kunde inte sluta stirra på oss, viskade och pekade. De undrade väl var fan vi hade på oss egentligen och vad i helvete vi gjorde där. Så vi satt där och kände oss rebelliska, jag önskade en låt (som aldrig kom) eftersom uppvärmningsDJ:n envisades med att uteslutande spela VNV-nation (don’t get me wrong, they’re good, but not THAT good).

Synth-AK

Vid 23-tiden kom den riktiga DJ:n men då hade jag och AK hunnit bli gamla och ville gå hem. Vi kom till Ågatan precis lagom till att alla 20-åringar kröp ur sina hålor för att besöka krogarna. Det var vackert. Vi kanske inte var så alternativa after all, men för en stund där så var vi iaf utstirrade.

Ingen är väl herre över sitt eget öde men jag kämpar i ovanligt mycket motvind just nu.

Tentan förstörd pga sjukdom. Strömavbrott uppe hos pappa i skogen. Fler och fler utgifter under en månad där CSN redan har plågat min ekonomi. Vad kommer härnäst? Mina tillitsproblem når en helt ny dimension.

Jag kan inte planera för framtiden förrän vissa saker är utredda, men det kanske visar sig vara en bra sak längre fram? En sak som jag har lärt mig genom åren är nämligen att bara för att jag vill en massa saker, behöver det inte nödvändigtvis vara bra. Jag vill bara se att saker och ting reder ut sig snarast.

Menmen, bilen och jobbet går ju så, SÅ bra i alla fall. Igår hade jag långfika med Helen efter jobbet (jag tror att vi hittade några helt nya samtalsämnen också, efter 6 år liksom. Strongt jobbat?) följt av myskväll tillsammans med Henke. Vi kollade på Cops och åt banana split-glass, fint att förgylla en torsdag sådär.

Ska göra mig sjukt läcker nu, innan jobbet hade jag nämligen tänkt att gå på Ikano med familjen Forsman.

Ibland har Monki fina saker, som idag t.ex. när jag och Martina drog en smygisshopping.

Köpte även ett par nya chinos, men det talar vi tyst om. Däremot köpte jag varken den heta klänningen på First Aid (Medium = too big, Small =TOO f*ing small??) eller väskan på Lindex. Att väskan var slut i Linköping kunde jag förstå men att det i hela Sverige KANSKE fanns en i Nacka känns ju helt sjukt.

Var uppe hos pappa och hans fruga under helgen, jag och Henke skulle vakta deras taxar medan de festade loss i Gbg och hämtade upp vår nya bil! (tjihoo, och jag som har privatchaufför också liksom!)

En av tikarna löpte så hon var populär hos gammelhunden Osse. Vi fick försöka hitta lösningar men samtliga förslag fick mig att känna mig som en jävla djurplågare. FÖR DET ÄR JU SÅ MYCKET MINDRE PLÅGSAMT ATT LÅTA EN HUND SITTA FASTBUNDEN I TVÄTTSTUGAN TRE VECKOR OM HALVÅRET ÄN ATT KASTRERA HONOM.

Vet inte om det värsta plågeriet är att låsa fast honom i en tvättstuga eller att tvinga honom att bo med en löptik som han inte får röra…

Men detta är ju min högst personliga åsikt.

Sedan gick strömmen så det blev lite svårt att laga mat men mackor och cornflakes med mjölk är helt ok I suppose. Den kom tillbaks i vissa rum iaf så att Henke och jag kunde roa oss med att plöja igenom pappsens hela filmhylla.

- Hej, vi har fått strömavbrott
- Ok har ni kollat blablabla med  blablabla ampereblablabla och fasblablabla?
- Saken är den att jag bara är hund- och husvakt åt min pappa, jag bor vanligtvis i en lägenhet i stan och kan ingenting om sånt här, finns det inte något du kan hjälpa mig med? Hur ser det ut?
- Vi har en utryckningskostnad på 1000 kr så jag föreslår att du ber din pappa om hjälp istället!!
- Uhm… Ja… Ok.
- Mm, bra, hejdå!

Sen ringde jag till pappa och skvallrade, han ringde Fortum och tvingade den onda tanten att be om ursäkt. *näsan i vädret*

Men, naturen och vädret var oslagbart, det blev många mysiga promenader och mysiga timmar med älsklingen även om jag blev förbannad mer än var 30:e sekund i snitt.

[feen-poshleen]

Fick med mig många fina saker hem från farfar och så, fick ju även den fiiina fiiina bilen! Jag kan inte så mycket om bilar men jag älskar den! Den har AC, elhissar, CD-stereo och stolsvärme, det enda som behövs om du frågar mig. Tyst och fin inne i kupén med.

Henke var mest tänd på motorn som visst var stark, det kromade avgasröret och vingen där bak, han är så jävla ytlig den där killen alltså… Suck.

Jag vågade självklart inte säga följande när jag var där uppe (nu när jag står i tacksamhetsskuld till min far och hans fru och allt), men OOOJ vad vi inte kommer överens, frugan och jag. Jag skiter i att det kommer stå på Internet nu, det kan inte ses som en speciellt välbevarad hemlighet i alla fall va??

Jag vill bara skrika åt henne, jag HATAR hennes pikar om pengar, uppfostran, matlagning och städning. Jag hatar HENNE. Undrar om hennes 17 år som barnmobbare har gett henne något hon kan vara stolt över?

Det kommer en dag… Den borde ha kommit för länge sedan, men det kommer en dag då hon ska ”få fan för det här”.